Nu är jag tillbaka efter mitt brake, som sagt så kommer jag inte ha mycket att skriva här inne för det händer absolut inget i mitt liv just nu. Jag ligger endast hemma, besöker arbetsförmedlingen lite då o då.

Men det finns ju annat att skriva om tex mina tankar, mina känslor.

Jag är ju en tjej som har varit med om mycket i mitt liv. Så tänkte att min blogg ska börja handla om mitt förra liv och vad jag har blivit för en tjej nu:) Allt går verkligen inte att skriva på en gång så jag börjar lite smått:).

När jag var liten så var jag den snällaste sötaste tjejen man kunde hitta, jag var så blyg och våga inte göra något. Jag var till och med rädd för männ som hade mörka skägg och så, jag skrek och kramade om min mamma.

Jag vågade knappt sova borta hos mina kompisar knappt hos släkten heller, jag kunde inte vara utan mina föräldrar. Men när jag började högstadiet så förändrades VERKLIGEN allt. Det var precis som den riktiga Cecilia bara försvann. Jag ville inte vara den blyga lilla flickan längre, utan jag ville börja vara med dom som syndes på skolan, dom som var äldre, dom rökte o drack och hade blivit av med sin oskuld. Jag minns inte riktigt hur jag började komma in i det gänget men det gjorde jag. Jag började träffa en kille som gick i nian, han bodde på ett typ fosterhem utanför anderslöv, han var en av dom populäraste. Han ringde mig sena kvällar till och med nätter, jag fick sätta mig i min garderob när jag skulle svara så sent så inte mina föräldrar skulle höra mig. Vi träffades ett bra tag men sen till slut så ville han inte vara med mig längre för jag var oskuld, och var absolut inte redo att bli av med den. Efter det så började alla skryta om att dom blivit av med sina oskulder osv, det kändes som att det var bara jag som inte hade blivit av med den. Så jag började ljuga om när jag blev av med den bara för att inte känna mig utanför, det ångrar jag  än idag för folk tror fortfarande att jag blev av med den när jag var 14 men så var det inte!! Jag blev av med min oskuld när jag var 16 år och det var med en kille som jag tyckte om väldigt mycket, vi träffades länge, men sen så visade det sig att han var absolut inte den killen jag trodde han var, vill inte gå in på vad exakt som hände men han och hans vän utnyttjade mig. Jag gick till polisen efter att mina föräldrar tvingat mig dit, men efter förhöret så fick jag då reda på att det inte gå vidare till rättegång pga att dom var två mot mig.

I högstadiet så börja jag ljuga mycket också, jag ljög om nästan allt för mina föräldrar :( jag ljög om var jag skulle sova bara för att jag skulle kunna vara ute med dom andra, jag ljög om att jag nte rökte, jag ljög om vilka jag umgicks med, jag ljög om det mesta, vilket gör så ont nu. För hade dom bara vetat så hade jag inte mått som jag mått idag.

När jag började gymnasiet så fortsatte skiten, jag började umgås med rätt mycket fel människor, jag umgicks nästan med alla i skolan, jag lekte alldeles för mycket, alla tänkte så ja när vi vill festa så är det bara att ringa Cicci för hon är alltid på hon säger aldrig nej, och visst var det så. Jag sa aldrig nej för jag kände att jag ville vara där allt hände jag ville inte missa något, jag ville inte att folk skulle tycka illa om mig. Jag festade drygt VARJE helg i tre ÅR, till slut så blev det så att jag fick minnes luckor dagen efter jag druckit, jag tålde absolut inte det, jag kunde hälla i mig en hel vodka utan att spy, alla tyckte det var helt sjukt. Jag var alltid den som vann tävlingarna på festerna när det gällde dricka. Men vad vann jag av att vara den tjejen inte ett jävla skit!!! Jag blev utnyttjad mer än gång av killar, anmälde dock bara det första gången, sen tyckte inte jag det var lönt för jag kännde bara att vadå dåm jag är absolut inte värd mer!!!! Jag hade inte ett enda seriöst förhållande!! alla killar jag träffade var bara ute efter en enda sak!! Men jag kunde inte känna att jag blev så ledsen för att jag hade inga känslor, det enda jag kände var att det är så här jag ska leva det är så det är menat, det är inte meningen att ngn ska älska mig, vem skulle kunna älska mig??!??!?! JAg är bara en tjej man har roligt med sen kastar man iväg henne.

Så var det hela gymnasiet!!

Det finns så mycket mer jag kan skriva men orkar inte just nu. vill bara att ni ska få en liten bild av hur mitt liv har sett ut.

Just nu så är jag verkligen inte den människan, jag har vaknat upp nu. När jag tittar bak i mitt liv så ÄCKLAS jag av mig själv. Jag har förnedrat mig själv och mitt samvete så mycket att jag kan kräka nr jag tänker på det. Jag har svikit så många människor som verkligen ÄLSKAR mig. Dom som alltid har brytt sig om mig det är dom jag har trampat på. Men det är ändring på det nu.

Dom som visar mig kärlek visar jag tillbaka!

Ni andra kan bara dra åt helvete det är slut nu!!!

Av FLERA personer som försökte få mig att inse att jag är en bra tjej innerts inne så var det EN person som klarade av det. Och det är jag evigt tacksam för. Men han har tröttnat på mig nu och vill leva sitt eget liv vilket jag förstår men jag kommer iallafall aldrig ge upp honom.

Min familj älskar jag så otroligt mycket!! Förstår inte hur dom har orkat med mig alla dessa år<3 dom har hjälpt mig med ALLT hade aldrig klarat mejj utan deras stöd! Och ni som har tryckt ner dom och sagt släpp henne ni är dumma i huvudet som hjälper henne om o om igen. Kolla så fel ni hade!! Dom har kämpat i flera år, och dom klarade det nu är jag tillbaka och jag kommer ge all min kraft och hela mitt hjärta till min familj nu<3